KN nt GE Use UTCLTIUL TULL
DAGBLADETS VITTERHET.
Entreprenörerne? af Stockholms
Dagblad hafva, i deras Gårdags-Num-
mer, varit nog oartiga alt uppsäga be-
kantskapen med den corresponderan-
de? Trumpetaren på Svartsjölandet.
Det var likväl genom dennes första
Episte! som Dagblads-Entreprenörerne
fingo tillfälle att cnoncera den upp-
byggliga sattsen alt den som vågar
skämta öfver en middagsmåltid röjer
— att han anser ingenting heligt(!)
Vi undra visserligen icke att den gröt-
myndiga Dagblads-Redactionen ansett
några reflexioner öfver en Måltid så-
som en himmelskriande blasfemi, och
vi lemna gerna Entreprenörerne i 10
med detta gurmandiska afguderi. Men
vi kunna icke återkalla vår förundran
öfver deras otacksamma uppförande
emot den arma Svartsjö-Corresponden-
ten. Man kan omöjligen tro, att En-
treprenörerne uppsagt brorskap med
honom , blott för hans ringa stånd
och vilkor; ty dessa voro ju kända
förr än kamratskapet börjades, och
trumpetarn, till hvars konst det hör
att blåsa alarm, tyckes hafva cen lika
så nobel bestämmelse som ett par ande-
lösa Annons-Redactörer. Vi hoppas
derföre att de snart ångra sig, åter-
ställa sin vänskap med Trumpetaren
in statu quo, och börja correspondan-
sen på ny räkning.
Ingen har kännt Herrar Dagblads-
Redactörer såsom Poeter förrän i lör-
dags, då den magra versen mot Afton-
bladet blef synlig i slutet af deras
blad. Om de någon gång skulle haf-
va lyckats att privatim utkrysta ett
rim för gröten, så borde de likväl und-
vika att så publikt skämma ut sig ge-
nom de missljudande tonerna i ändan
af Dagbladet, Emedlertid har man,
genom detia låga poetiska flaxande
fått erfara betydelsen af de tvenne
mystiska gåsvingarna, hvarmed En-
Areprenörerne hittills prydt Titeln af
sitt blad.
Vi kunna likväl icke annat än bära
stor respekt för vår fiende, sedan han
haft den krigslisten att sålunda för-
skansa sig bakom hela skräpet af de
betalta annonserna, hvarifrån man na-