detta Konungarikes pligter såsom med-
lem af det Europeiska statsförbun-
det, och vissa förbindelser till de
stora makterna, i följd af ingångna
traktater, så kan, säga de stora
Makterna, Belgien, skildt ifrån IHol-
land, icke derföre anses befriadt ifrån.
sina Furopeiska förbindelser. Hvilka
äro då dessa förbindelser? Den för-
sta var utan: tvifvel att åtlyda och
följa den heliga alliansens grundsatser,
Konungen at Nederländerna fogade
sig förträffligt efter dem, Nu är frå-
gan att kunna, i godo eller tvång,
förmå Belgien att göra detsamma.
Man skall, om man skärskådar con-
ferencens handlingssätt, och noga föl-
ler innehållet af det Londonska Pro-.
tocollet, tydligen finna sanmingen af
hvad vi här ofvan yttrat. Likasom det
var legilimiteten, som i Wien var fö-
remålet för de stora makternas be-
kymmer, så är: det äfven legiti-
miteten, som i London dikterat NMi-
nistrarnes förklaring, fastän det till
en del skett i Franska revolutionens
namn. Det märkligaste härvid är,
att samme Furst Talleyrand, som i.
Wien representerade den Fransyska
Monarkien efter restauralionen ,Fälven
nu i London representerar Medborga-
re-konungens person.
Om man härifrån vidare beger
sig in på de speciella föremålen
för Ministrarnes öfverläggning, så fin-
ner man att den första och största
svårigheten i Belgiska angelägenheter-
na ligger i alt afgöra Hertigdömet
Luxemburgs öde. Så länge det icke
är bestämdt om Her tigdömet Luxembur g
skall tillhöra Preussen eller förenas
med Belgien, så är sannolikt ingenting
1 hela saken afgjordt. Det är Bel-
siens och de Europeiska makternas
olika åsigter i denna fråga, som up-
pehållit conferensen flere månader;
och den stora frågan om fred eller
krig skall säkerligen bero på, huruvi-
da -man kan lyckas förmå Belgien,
att i detta fall afstå sina anspråk, E-
medlertid ha de stora Diplomaterna
visligen uppskjutit denna fråga. Och
till hvilken tidpunkt? Månne icke
tilläfventyrs till den tiden, då den
Polska uppresningen blifvit kufvad,
och den allmänna enthusiasmeniFrauk-
rike hunnit något kallna? Diploma-
tien är konsten att uppskjuta; och
Londonska protocollet är i detta afse-
ende elt mästerstycke.
Men låtom oss gå vidare. Belgien
skall få välja den styrelse-form som
bäst passar det. Det har endast tven-
ne val; monarki eller republik. Nu
vill man, att Belgerne skola vara al-
Jalas fula I ua lat a maa