VÄ ERe BER IE RR SR IE oo STR huntad AS RR VF VE
ture till Die Burg Falkenstein af Grund.
Denne Tonsättare, en Bror till Fru
Beer, har gjort sig fördelaktigt känd
genom flera solida och förtjenstfulla
compositioner. Den ifrågavarande Ou-
verturen, grundad på klar: a och vackra
motiver, är en redbar harmonisk be-
-arbetning, med rik och kraftfull in-
strumentering. Arian till samma pjes
har äfven förtienstz; men beräknad
den sceniska effecten, och saknande detta
stöd, kan den i Concertsalen ej röna
lika framgång som på Theatern. Fru
Enbom hvilken utförde den, tycktes ej
ha tillegnat sig dess anda. Man saknade
detta Con grazia, detta Con anima,
som utgör en så väsentlig del af sång-
konsten, och hvarförutan äfven den
vackr aste röst blir betydningslös. Någ-
ra toner angaf fru Enbom med cn
art af råhet, och några passager med
för mycken obestämdhet. Att hon i
dessa dagar haft en role af stor om-
faltning att instudera, neml. Armidas
i Gerusalemme tiberata, bör visserli-
gen gifva anledning till ett öfverseen-
de omdöme för detta tälfälle; men
en af naturen så rikt begåfvad sånger-
ska bör ej misstycka att man i allt
fall gör henne uppmärksam på de fel
som konsten fordrar att undanrödja och
på egenskaper som för henne ännu
återstå att vinna. —
En Concert förViolin af Kallivoda,
på themer ur Wattendragaren, upp-
fördes af Hr Beer. Författaren har
förstsedan kort tid här blifvit känd; men
är en ny bekantskap af intagande och
gladt lynne, som man gerna skall
terse. Med denna karakter förenar
compositören hållning, ren stil och
om vi så få uttrycka oss, en vacker
färgskiftning. De omniäimnde Themer-
na blefvo först hörbara i RBondon.
Den första utgjordes af den karakteri-
stiska Soldat-chören, sammanväfd med
flera genialiska motiver, hvarpå denna.
4) ,
utmärkta Opera är så rik. — Fr Beers
utmärkta talang som Violin-spelare
är känd för agiliteten af hans stråke,
och elden i hans expression. Det gif-
ves likväl i konstnärs-lifvet mer och
mindre lyckliga ögonblick, och måhän-
da att under utlöringen af första alle-
gron, det förra ej var för handen.
Fru Beer utförde adagio och Ron-
do ur en concert för pianoforte af
Hummel. Hennes säkra och artisti-
ska utföring af denna chromatiska com-
position lemnade föga någon önskan
öfrig. Den dystra karakteren af H-moll
i hvilken dennua concert är skrifven,
och som en ryktbar konstdomare kal-
lat resignationens, anslår likväl åböra-
ren: mindre angenämt, om än dess sto-
nr RR rr