ialt, som 1 anledning deral lorklara-
de att, då stämningsfrågan ej var väckt
emot Samfundets öfriga medlemmar
så vore deras hörande såsom parter i
målet icke af nöden; hvadan Kämners-
Rättens beslut gillades,
Nu företogs åter hufvudsaken hos
sistnämnde Rått. Den enda väsendtli-
ga upplysning som tillkom var ett
slags bevis deröfver att Ledamöterna
i f.d. Sällskapet W. W., funnits
i Matrikeln, utgöra ett antal af 883
bland hvilka dock namnen af sju fun-
nits öfverstrukna. Sedan slutpåståen-
de och svar derpå, afgifvits, företog
Kämners-Rätten saken till pröfning,
och utgaf, den 3 nästlidne Januarii;
dess hufvudsakliga Utslag.
Detta innehöll, att, ehuru Samfun-
det W,. W. ej kunde anses för ett
så beskaffadt Bolag som 1i5:de Cap.
Handels-Balken omtalar , samt dess
Ledamöter, och sålunda äfven de nu-
varande Svaranderne ej kunde be-
traktas såsom Bolagsmän med sådana
förbindelser som nyssnämnde Lagrum
stadgar; likväl, och som ostridigt vo-
re att Svaranderne egenhändigt un-
dertecknat och utfärdat den omstämda
Reversen, hvars innebafvare ägde o-
bestridlig betalningsrätt för de. för-
sträckta penningarne, samt Svarander-
ne icke till namn uppgifvit eller sökt
i laga ordning få till betalning för-
pligtad e flera medlemmar i samfun-
det; funne Rätten skäligt ålägga Sva-
randerne att efter deras andelar 1 gäl-
den, med 400 RB:dr B:co hvardera be-
tala det i skuldsedeln utfästa belop-
pet, med öppen lemnad rätt för Di-
rektörerne alt söka regress hos Säll-
skapets öfriga medlemmar för den
summa som de för dem komme att
utgifva.
Af denna korta framställning torde.
läsarne kunna inhämta tillräckligt he-
grepp om den fråga som är under
tvist: Vi hafva hört olika omdömen
om målets utgång. Men vi kunna för
vår del ej finna annat, än att då Di-
rektörerne icke ens upplyst om nam-
nen på de personer för hvilka de vid
Reversens utgilvande handlat såsom
Ombud, och deras fullmäktigskap så--
lunda ej blifvit fullständigt styrkt, så
måste de sjelfve. stå i ausvar för det
upptagna lånet. Den som uti en ju-
ridisk actus angifver sig såsom andras
Ombud, måste väl ovillkorligen upp-
gifva ej allenast sina principalers namn,
etan äfven fullmagtens natur, för att
legitimera hvad han gör och låter.
Direktionerne för Ordnar och Sam-
fund, som ännu härda ut emot tidens
skiften , borde härvid erinra sig nöd-.
vändigheten att för vara Statuter och
ss DA pen 2 DA I ss PP oo a