pas, att aldrig mer hehöfva återfinna Grefve Puke på någon civil Chefplats, hvartill erfarenheten mer än tillräckligt visat att han med sitt retliga lynne icke är passande. Deremot böra vi icke: förtiga den tillfredsställelse hvarmed vi varseblefvo Herr von Beskows utnämning, då vi deri tro oss se en gryning till ännu större förhoppningar för scenen, än vi hade vågat hysa äfven i fall H. E. Grefve Lagerbjelke åter kommit att öfvertaga Styrelsen. Med allt rättvisande i öfrigt åt H. E:s utomordentliga smak, urskillning och djupa kännedom af kostymen , hade man likväl icke af honom kunnat vänta någon annan period för Theatern än den publiken redan en gång förut under hans styrelse upplefvat. Helt annat med Herr von Beskow. Utan att inlåta oss i tvisten om den rang, Herr von Beskow sjelf som skald och Theaterförfattare intager — en sak som icke hör till detta ämne, måste man alltid göra en full rättvisa åt hans verkligen utmärkta litterära bildning. Hans kända smak, hans kärlek för de sköna vetenskaperna och konsten, åt hvilka han i de sednare åren uteslutande uppoffrat sin tid, hans ständiga beröring med alla våra utmärktare inbemska och personliga bekantskap jemväl med flere utländska konstnärer och vitterhetsidkare äro egenskaper, hvilka, så vidt man får tillåta sig ett omdöme på förhand, göra honom mer än någon annan q valificerad att emottaga denna plats, till hvilken hans val kan anses nästan som ett enhälligt uttryck af allmänna rösten. Vi yttra i förbigående dessa reflexioner och få en ånnan dag återkomma till en utförligare framställning af våra tankar om hvad allmänheten bar skäl att hoppas för sina anspråk, af de ressurser sjelfva theaterns tilligångar erbiuda den nye Directören,samt hvilka svårigheter han å andra sidan har att bekämpa för att emotsvara dessa anspråk.