pas, att aldrig mer hehöfva återfinna
Grefve Puke på någon civil Chef-
plats, hvartill erfarenheten mer än
tillräckligt visat att han med sitt ret-
liga lynne icke är passande.
Deremot böra vi icke: förtiga den
tillfredsställelse hvarmed vi varseblef-
vo Herr von Beskows utnämning, då
vi deri tro oss se en gryning till än-
nu större förhoppningar för scenen,
än vi hade vågat hysa äfven i fall
H. E. Grefve Lagerbjelke åter kom-
mit att öfvertaga Styrelsen. Med allt
rättvisande i öfrigt åt H. E:s utomor-
dentliga smak, urskillning och dju-
pa kännedom af kostymen , hade
man likväl icke af honom kunnat vän-
ta någon annan period för Theatern
än den publiken redan en gång förut
under hans styrelse upplefvat. Helt
annat med Herr von Beskow. Utan
att inlåta oss i tvisten om den rang,
Herr von Beskow sjelf som skald och
Theaterförfattare intager — en sak som
icke hör till detta ämne, måste man
alltid göra en full rättvisa åt hans
verkligen utmärkta litterära bildning.
Hans kända smak, hans kärlek för de
sköna vetenskaperna och konsten, åt
hvilka han i de sednare åren uteslu-
tande uppoffrat sin tid, hans ständiga
beröring med alla våra utmärktare in-
bemska och personliga bekantskap jem-
väl med flere utländska konstnärer och
vitterhetsidkare äro egenskaper, hvilka,
så vidt man får tillåta sig ett omdö-
me på förhand, göra honom mer än
någon annan q valificerad att emottaga
denna plats, till hvilken hans val
kan anses nästan som ett enhälligt
uttryck af allmänna rösten.
Vi yttra i förbigående dessa re-
flexioner och få en ånnan dag åter-
komma till en utförligare framställning
af våra tankar om hvad allmänheten
bar skäl att hoppas för sina anspråk, af
de ressurser sjelfva theaterns tilligån-
gar erbiuda den nye Directören,samt
hvilka svårigheter han å andra sidan
har att bekämpa för att emotsvara
dessa anspråk.