säger nemligen, att efter emottagan?det af en sådan skrifvelse som den Friherre Ridderstolpe måst låta uppläsa från Predikstolarna, man för en mansålder tillbaka svårligen hadekunnat fortfara att vara Landshöfding. Om vi skulle dela den tankan, att Friherre Ridderstolpe icke borde fortfara att vara Landshöfdinge, så vore det alldeles icke för det han fått en skrapa från Regeringen, utan för sjelfva anledningen till en sådan skrapa, eller att han kunnat begå ett misstag, så betydligt att det af sjellva Minerva rubriceras som fel mot abeboken.? Deremot kunne vi, olika med Minerva, icke anse för annat än såsom ett vackert tidens tecken detta prof, att fordna tiders falska point dhonneur börjar småningom försvinna, och som en berömvärd loyautd, alt den Embetsman, som begått en dumhet, äfven låter Regeringers faderliga aga lända sig till ruelse och förbättring. Men vi ha måhända orätt, att tillvila Minerva en motsatt åsigt; hon talar om huru förhållandet varit för en mansålder tillbaka, icke huru hon nu vill hafva det. Man har ju af många andra hennes yttranden selt huruledes gumman blifvit så klok, just derigenom att hon i ålderdomen komnit på andra tankar än tillförene! Dylika bevis, att hon för sin lära och lefverne slutligen sjelf rönt en helsosam verkan af tidens tilldragelser, varseblir man med synnerligt nöje uti flere exempel under den nu löpande årgången, enkannerligen den ifrågavarande N:o 3, der hon nästan tyckes hafva öfvergifvit Telemak, för alt med friare händer kunna åtaga sig på en gång Fyra Landshöfdingars, En Biskopps och hela Sundhets-Collegti uppfostran. RRD STERNER ETS RITATS