re desto mera Ialskt och ogrundadt, som skriften på intet enda ställe gåfve anledning till den förmodan, som skulle förfaltarens syftemål varit religiöst, vid hvilket förhållande det icke eller kunde blifva fråga om någon jemförelse med, eller gäckeri af Guds Treenighet; dessutom, då, enligt hvad Huldberg trodde sig hafva visat, att begreppet Gud i den åtalade skriften icke vore annat än politiskt eller filosofiskt, skulle ock deraf vara en klar följd, att hvad samme Gud sändt, icke eller kunde förstås annorlunda, än i politisk mening; hvad åter anginge uttrycket den rättvise anden trodde Huldberg att fyratio millioner civiliserade menniskors uttalade opinion, väl kunde förtjena namn af den rättvise anden; att hvad beträffade Actors anmärkning i afseevde å de sidorne 12 och 13 förekommande frågorna: Hvad är tro ? och hvilken är Eder tro? jemte svaren härå, trodde Huldberg sig redan hafva i det föregående besvarat samma anmärkning; Huldberg ville blott å nyo erinra, att ordet tro endast vore ett politiskt eller filosofiskt uttryck, som betydde en antipod till vetandet; att Actors argumentation, hvarigenom han sökt visa, alt författaren, då han uti skriftens 4:de. Capitel om budorden antagit desses antal till tio, velat drifva gäckeri med Tio Guds Bud, ville Huldberg hegagna till ycderläggande af samma påstående; då nemligen Actor säger, att om författaren verkligen framställt tio stadganden hade tiotalet kunnat anses såsom tillkommet af en slump, kunde Huldberg, för sin del, icke inse hvarföre — såsom här, efter hans öfvertygelse, vore händelsen — tiotalet icke äfven kunnat tillkomma genom cn slump, ehuru författaren icke uppgifvit mer än fyra serskilda stadganden; det ena kunde vara en slump lika så väl som det andras; de återstående sex budordens reducerande till ett enda vore likaledes en blott händelse; de hade lika så väl kunnat uttryckas i tvenne, trenvne, eller flere; alt ordet tillbedja, taget i sin högsta potens, visserligen innefaltade något, som vore användbart endast ocn allenast på Gud, då detta begrepp tages i dess religiösa betydelse, men att tillbedja, i lägre potens taget, deremot vore ett uttryck, som kunde nyttjas om hvarjehanda andra föremål och då skulle utmärka att man högeligen tyckte om samma föremål; så hade författarens mening med uttrycket tillbedja och älska Chartan icke varit någon annan, än att gifva tillkänna, att Chartan vore 21 a-A NN BA ackerr, som IHuldberg olta bade läst och hört ordet sålunda begagnas, såsom exempel hvarpå Huldberg anförde det ofta begagnade uttrycket : jag älskar icke blott, jag tillber den eller den flickan. — Huldberg erindrade sig bestämdt, att han från theatern hört följande diolog: Älskar Ni min dotter? — Jag älskar henne icke; jag tillber henne; utan att Svenska tryckpressens väktare dervid fästat någon effeetiv uppmärksamhet. Anmärkningen, det de fyrd budorden egde uti uppställningen en sökt likhet med Tio Guds Bud, trodde Huldberg redan vara vederlagd genom den förklaringen att skriftens syftemål blott vore politiskt, ej religiöst. Hvad betrväffade Actors anmärkning rörande författarens ytlrande öfver de sex bud, dem han kallar kyrkans budord och dem, såsom han säger, vi icke mer emottaga, beklagade Huldberg att han i denna del icke kunde gifva någon annan förklariug, en framställtillståndet i att ulmen icän att detta blott vore ning af det närvarande til Frankrike i detta hänseende; trycket: Gör som jag säger, ke som jag gör, dertill författaren reducerat desse sex budord, såsom bekant vore, endast är ett gammalt kändt erdspråk, som influlit i skriften utan elak mening, och derpå ingen borde kunna stöta sig; att med den krigssång som uti 7:de Capitlet af den åtalade skriften förekommer, såsom svar på frågan: Säg mig Er morgönbön ? vore meningen , liksom med allt annat 1 samma skrift, ej religiös, blott politisk 3 ; krigssången vore den politiske, e den rdfigtöse Frahsmannens morgon böj mg; meningen vore dessutom icke, alt krigs-sången skuHe träda i stället för, elter uttränga hvarje morgonbön i religiöst hänseende; att hvad anginge de af Actor framställde anmärkningar emot de såsom å tjugondeförsta sidan i den åtalade skriften förekommande, af Actor citerade uttryck, att ett Kapell vore till åminnelse af det rena Pariser-bBlod, som först flutit för verldens frihet? och att der i kommande sekler den menniskoblifne slafven skall helsa frihetens första martyrer, så vore detta ingalunda hemtadt från läran om den menniskoblefne Christus: det vore blott en hyperbol af författaren; det hade icke varit författarens mening att ga, det blodet flutit för hela verl-. dens frihet; han hade blott velat säga att det flutit för den dels af verlden frihet, som beherrskades af Fransmännen: en hyperbol, desto mera ostraftlig, som Huldberg trodde sig hinna Dp RS a SA