förvilla sig af insidiösa, framsmuxna
notiser och reflexioner; ser, hör och
dömer gärna litet på egen hand.
Det har derföre som sagdt är väckt
både förtrytelse och åtlöje, att då an-
dra Länder dels med innerligt delta-
gande, och dels med åtminstone ahl-
ningsfull tystnad omfattat och erkänt
Frankrikes Regements-förändring och
dess Medborgare- Kung med sina fria in-
stitutioner, skulle språket och den ulli-
för tydliga oviljan hos en del Svenska
tidningar röja så mycken öfverens-
stämmelse med den vanmäktigt löjliga
Dragonhertigens (af Modena) tänkesätt.
— Vi och många hafva dock gissat,
alt vederbörande sedan någon tid tor-
de fått en vink att småningom föra
annat språk, emedan både Minerva
och till och med understundom Fäå-
derneslandet börjat ändra ton i fråga
om Franska händelserna. — De scdi-
naste commentarierna till Burkes tal
skulle likväl illa nog stå tillammans
med denna gissning, om vi ej, till gå-
lans lösnir.g, erinrat oss att conse-
qvens just icke kar räknas till Fäder-
neslandets Redaktörs mångartade för-
tjenster —, och att ifrågavarande nå-
got spöklika uppegbarelse om tidens
onda Genius lärer synts alltför lockan-
de och pikant att kunna uteslutas! —