tiden var i England så allmänt, att män som -fördomsfritt betraktade Frankrike och uppskattade dess tilldragelser, kunde räknas för nog sällsynta undantag. Dernäst hyllade Burke, hvilken såsom whig merendels hörde till oppositionen, aristocratiska tänkesätt, fastän dessa voro rimligare och menskligare än de som hos motpartiet voro gällande. Han inkom j Parlamentet genom Lord Rockinghams inflytelse, och hvarken kunde eller vågade afvika från sin väns och Patrons orundsattser, dem han hufvudsabligen följde äfven efter dennes död. Hans hat och bitterhet emot Franska Revolutionen gick till den största ytterlighet. Fan blott såg och målade med starka, förskräckande färger de brott och förvillelser hvaraf den befläckades; men blundande för de orsaker som framtvingat Revolutionen sidan den blef, nekade han sin hyltning åt den cviga rättvisans, det sanna menniskovärdets stora grundsatser , som i början eldade National-Försambogen och hela Frankrike, och hvilka, till trotts för alla hinder, förstått göra sig så gällande att de icke mera kunna undertryckas ). Hans sinnesstämning i detta fall; hans vid hvarje tillfälle upprepade häftiga utbrott i Parlamentet, voro foster af ett slags fanatism hvars tillvaro hos en annars så upplyst, tänkande och ofta fördomsfri Statsman man har svårt att förklara, om man ej får sälta tro till den nog allmänt utspridda misstanka, att Burke i detta fall förnämligast leddes af egennytta. Vi vilja och kunna ej med fullkomlig säkerhet tillvita en annars utmärkt man en sådan låghet. Men man erinre sig dock att det för Engelska Regeringen och Aristokratien var af högsta vigt att de grundsattser Burke i detta fall predikade, måtte vinna insteg ien tid, då äfven i England rådde en stor gäsning bland det tryckta folket; och säkert är att Burke ungefärligen vid den tidpunkt, då det af Fädernestanlandet citerade tal hölls, mottog cen betydlig kontant gratification af Regeringen; alt han förlorade sin popularitet, att hans fordne vän, den ädle Fox som ej kunde bestickas, måste bryta med honom, och att misstroendet till renheten af hans afsigter och bevekelsegrunder var så stort, att efter Burkes död en af hans vänner i en serskild bok sökt rentvätta hans minne från beskyllningen att i detta ämne