- —
DET SPÖKAR!
Alltsedan tidens oroliga Genius var
stämd inför de Adertons Domare-
bord och der erhöll sin admonition,
har han icke uthärdat ett så högtid-
ligt anfall som det, hvarmed F ädert nes-
lavdet sistl. måndag, hemsökte honom
och det oly ckliga Jund , hvaruti han
ufed sin sakernas nya ordning , sina
törvillelser och sina bländverk före-
trädesvis förer silt ofog. Att öka
det pompösa, det sorgligt högtidliga i
denna hufvud- och Stats-Åction, upp-
kallades Statsmannen Edmund Burke
ur sin stilla. .grift för att under egiden
af Argi åberopade vitsord, såsom allie-
rad bistå i striden mot sanma System
och satser som den utmärkte Talaren
fordom så uppbyggligt bekämpat. —
Författaren till ifrågavarande väl-
taliga Artikel har icke valt sin auto-
vitet så illa, då han åberopat en Stats-
Man med den stora och i allmänhet
välförvärfvade ryktbarhet som om-
gifver namnet Burke. Han har der-
igenom sökt och säkert hos mången
lyckats alt göre ett - visst intryck,
Skada blott att vi nödgas minska den
trinmferande tillfredsställelse , hvar-
med Förf. framställer sympathetiska
yttranden af den Stätsman, hvars fli-
tiga citerande redan vid 1810 års Riks-
dag bidrog till en af våra nårvaran-
de högsta Embetsmäns celebritet. Hela
uppsattsen synes visa alt dess För-
fattare icke känner eller velat erinra
sig de flerfaldiga anledningar till Bur-
kes bitterbet emot Franska Revolu-
tionen, bvilka i hög grad minska
värdet af hans åsigter. Först och
främst var Burke Engelsman, det
vill säga , uppfödd i ett national-
IL ok lll KnancnänKnen cam nå den