— DET SPÖKAR! Alltsedan tidens oroliga Genius var stämd inför de Adertons Domarebord och der erhöll sin admonition, har han icke uthärdat ett så högtidligt anfall som det, hvarmed F ädert neslavdet sistl. måndag, hemsökte honom och det oly ckliga Jund , hvaruti han ufed sin sakernas nya ordning , sina törvillelser och sina bländverk företrädesvis förer silt ofog. Att öka det pompösa, det sorgligt högtidliga i denna hufvudoch Stats-Åction, uppkallades Statsmannen Edmund Burke ur sin stilla. .grift för att under egiden af Argi åberopade vitsord, såsom allierad bistå i striden mot sanma System och satser som den utmärkte Talaren fordom så uppbyggligt bekämpat. — Författaren till ifrågavarande vältaliga Artikel har icke valt sin autovitet så illa, då han åberopat en StatsMan med den stora och i allmänhet välförvärfvade ryktbarhet som omgifver namnet Burke. Han har derigenom sökt och säkert hos mången lyckats alt göre ett visst intryck, Skada blott att vi nödgas minska den trinmferande tillfredsställelse , hvarmed Förf. framställer sympathetiska yttranden af den Stätsman, hvars flitiga citerande redan vid 1810 års Riksdag bidrog till en af våra nårvarande högsta Embetsmäns celebritet. Hela uppsattsen synes visa alt dess Författare icke känner eller velat erinra sig de flerfaldiga anledningar till Burkes bitterbet emot Franska Revolutionen, bvilka i hög grad minska värdet af hans åsigter. Först och främst var Burke Engelsman, det vill säga , uppfödd i ett nationalIL ok lll KnancnänKnen cam nå den