och tvungo dem att retirera så att vi
fingo platsen fri till staden. Vid kyrkan
St. Alexander mötte vi General Stanis-
las Potocki, Eleverna stannade ho-
nom och bådo honom, nästan på knä,
att omfatta nationens sak, Jag för-
enade mina böner med deras, och
sade till honom; Generael! jag besvär
Er i fosterlandet namn, och vid de
bojor, i hvilka Ni så länge suckat,
att ställa Er i spetsen för oss, Tro
icke att det endast är militär-skolan
somm upprest sig, alla tropparna äro
med oss och en hvar redan på sin post:
Då jag såg attalla böner voro onyt-
tiga befallte jag att återge honom
friheten. Några timmar efteråt om-
kom han af en annan hand. Det var
hans epvisa motstånd och föga för-
troende till den Polske soldatens dygd
och ståndaktighet som förde honom i
döden,
Jag slutar här min berättelse, eme-
dan jag icke vill skildra de blodiga
uppträden hvartill jag var vittne emel-
lan Alexanders-Kyrkan och arsenalen.
Försyoen ledde våra steg; Gud har
gynnat början af vårt företag. Det
är ock samme våra fäders Gud och
vårt fosterlands beskyddare, som skall
hädanefter välsigna våra bemödan-
den och återskänka Polen sitt namn,
och sin ära,
RRENO —