bredvid boden varande Magazinet.)
Hvar är nyckeln till det der: skåpet?
Fruntimret. Här min Herre. (Man
uppläste nu skåpet och undersökte
det fruktlöst, likasom alla lådor- och
dörrar öppnades, utan att något fanns
att taga 1 beslag. Fruntimrets man,
som var bodens ägare inkom nu, ach,
:sedah man underrättat honom om hvad
som var på färde, yttrade alla de vi-
siterande med en mun, att ehuru be-
tydlig beslagareandel de hade, så kun-
de de likvil icke annat än på det hög-
sta och hjertligaste fägna sig öfver den
lojantd som de i denna boden upp-
täckt, liksom det skulle hafva i den
aldra högsta grad smärtat dem, i fall
de funnit verkliga utländska kattuner
i stället för träbitarne. Det går väl
an, förmente de, att visitera på vä-
gar och i tullar. Att intränga i hu-
sen förekom dem likväl 3ärdeles mot-
bjudande; men hvad måste man icke
göra för vår prisvärda inhemska Indu-
stries skull?
Na var omkring en half timme för-
liden, och visiten var slut. )