(Insändt). Napoleons Graf. Skall Hjeltens sista önskan glömmas, På Seinens strand att få en graf; Och skall hans aska evigt gömmas På klippan i det fjerran haf? Den klippan, mellan tvänne verldar, En verldsdels skamfläck är sen korrt; Å Och hafvet som dess fot omgjärdar, Ej tvättar, stormigt, fläcken bort. Du liten var, fastän tillhopa, Mot Segrarn, som dig fjättrad höll, Men mindre var du än, Europa , pa, I handling, sen den Starke föll. Vill nu hans skugga du försona; Gå att med ängrens tårar två Den fläck från St. Helenas krona, Som dina bödlar satt derpå. Bär hjelte-urnan öfver hafven Till hennes bragders fosterland; Och vig åt framtids vördnad grafven Med Segrens bild, vid Seinens strand. Och Gallia! tacksamt du försvara Det ädla stoftet med ditt blod; Och till ditt minne tröst bevara Din största Hjeltes ärostod! —