Baleiosskop, GÅRDAGENS CONCERT. Gästfriheten är ett gammat drag i Svenska Nationalcaracteren. Deraf följer att den resande Konstnären hos oss nästan alltid är väl emottagen, och att man, snarare än att på förhand betvifla värdet af den utländska Artistiska Vara som föres till torgs, gerna förbiser den inhemska. Denna i sig sjelf vackra känsla af förtroende, är, som vi tro, orsaken att Hrr Herz Hubers Concert sistledne gårdag var så talrikt besökt, att plats måste tagas äfven i yttre rummet. Huru dessa Herrar af annan orsak, eller genom egen förtjenst kunnat vinna så stort förtroende förstå vi icke; ty som Sångure saknade de, hvad som qvalificerar till detta namn, nemligen Röst och Method. Den förra var hos dem. både sträf och klanglös, och hvad som hos verkliga Sångare anses för fel, att, som man säger, sjunga i strupen, var den falska sångkonst, som suppleerade methodtn. — Teknisk färdighet, och värma i föredraget vilja vi likväl icke bestrida dem: egenskaper som i synnerhet röjde sig 1 Duetten ur den döfstumma från Portici. — Alpsången med sitt Jodeln var som Nationalsång betraktad ej. utan mtresse, och hörd i förbigående under en Promenad eller vid målti-: den på ett Värdshus, kunna dessa slags sånger för sjelfva sin Contrast emot dem som undergått konstens afslipning, göra nöje; men Concertsalen tillhöra de icke. — Då hörde man med mera nöje deTyrolska Sångarsy— skonen Hauser, som för 2:ne år sedan här uppträdde, hvilka dessutom, bade förtjeusten att annoncera sig för hvad de voro, Nationalsångare, utan konstbildning, -— Hvad som jemförelsevis mäst röjde Herrar Herz och Hubers svaga sidor, var komiska Terzetten Sångmästaren af Mozart, hvilken här så allmänt är känd, och så ofta blifvit sjungen af sonora och behagliga röster, met de bekanta orden: Låt oss i mörka lunden gå Ec I 2-1 a a . Ta-rrrrsrrssskRE