Baleiosskop,
GÅRDAGENS CONCERT.
Gästfriheten är ett gammat drag i
Svenska National- caracteren. Deraf
följer att den resande Konstnären hos
oss nästan alltid är väl emottagen, och
att man, snarare än att på förhand
betvifla värdet af den utländska Arti-
stiska Vara som föres till torgs, ger-
na förbiser den inhemska. Denna i
sig sjelf vackra känsla af förtroende,
är, som vi tro, orsaken att Hrr Herz
Hubers Concert sistledne gårdag var
så talrikt besökt, att plats måste ta-
gas äfven i yttre rummet. Huru des-
sa Herrar af annan orsak, eller genom
egen förtjenst kunnat vinna så stort
förtroende förstå vi icke; ty som Sån-
gure saknade de, hvad som qvalifice-
rar till detta namn, nemligen Röst
och Method. Den förra var hos dem.
både sträf och klanglös, och hvad
som hos verkliga Sångare anses för
fel, att, som man säger, sjunga i stru-
pen, var den falska sångkonst, som
suppleerade methodtn. — Teknisk fär-
dighet, och värma i föredraget vil-
ja vi likväl icke bestrida dem: e-
genskaper som i synnerhet röjde sig
1 Duetten ur den döfstumma från
Portici. — Alpsången med sitt Jodeln
var som Nationalsång betraktad ej.
utan mtresse, och hörd i förbigående
under en Promenad eller vid målti-:
den på ett Värdshus, kunna dessa
slags sånger för sjelfva sin Contrast
emot dem som undergått konstens af-
slipning, göra nöje; men Concertsalen
tillhöra de icke. — Då hörde man
med mera nöje deTyrolska Sångarsy—
skonen Hauser, som för 2:ne år sedan här
uppträdde, hvilka dessutom, bade för-
tjeusten att annoncera sig för hvad de
voro, Nationalsångare, utan konstbild-
ning, -— Hvad som jemförelsevis mäst
röjde Herrar Herz och Hubers svaga
sidor, var komiska Terzetten Sång-
mästaren af Mozart, hvilken här så
allmänt är känd, och så ofta blif-
vit sjungen af sonora och behag-
liga röster, met de bekanta orden:
Låt oss i mörka lunden gå Ec
I 2-1 a a
.
Ta-rrrrsrrssskRE