Från de närvarande hördes utropet: O hvilken familj af hjeltar! — Monseigneur, tillade en af dem, vi återfå i Eder Henrik IV och LupviG XIV. Monseigneur svarade intet derpå, utan vände sig till officern: Aterkom icke annorlunda än som segrare; om Ni stupar, skall jag intaga er plats, Schweitzarne skola göra underverk; jag ansvarar för en säker utgång, om Fransmännen uppföra sig lika. Officern svarade lifligt, att kungliga gardet och linietropparne vore lika goda som Schweitzarne. oDe må visa det, svarade prinsen, pu är ögonblicket inne då armeen bör göra sin skyldighet; tropparne vid Algier gifva ett godt efterdöme: — Nog min Herre! det beror af Er att fullända revolutionen. Dauphin aflägsnade sig, de andra följde honom, och detta vigliga samtal slutades. (Forts. e. a. g.) s