AE ER
hunno, och der man i fullt mått kän-
de det obehagliga af missförhållandet
mellan inkomster och utgifter.
Om aftonen infann sig Jossel, en
Jude, som arrenderade alla qvarnar
och krogar på godset. Denna Jossel
var hela husets gemensamma ombud,
både herrskapets och tjenstfolkets för-
trogna i alla hemligheter, en personi-
fierad avisa, d. v. s. ett lefvande för-
rådshus af alla politiska nyheter och
skandalösa anekdoter rörande orten på
tjugu mil omkring; en berättare, som
omtalade allt, både godt och ondt.
Juden egde tvenne talismaner, med
hvilka han styrde menniskohjertan:
penningar och brännvin. För alla,
ända från Herrn till det ringaste vall-
hjonet i byn, var han behöflig. Alla
voro honom skyldiga, och alla hade
mera lust att låna än betala. Vid en
skål punsch tillbragte Herr Gologor-
dowski de flesta aftnar i denna Judes
sällskap, och erhöll af honom nyheter
från residenset och guvernementssta-
den, der Juden hade sina korrespon-
denter. I samråd med Juden upp-
gjorde han planer om försäljning af
spannmål, brännvin, trädvaror, om
penniageupplåningar, och om sättet
att undgå gamla skulders betalande.
Med Juden rådgjorde han om början
till nya processer, om fortsättningen
af de redan påbegynta, och huru de
som länge räckt, skulle dragas ut oänd-
ligt. Juden uppgaf åtskilliga förslag
till inkomsternas förökande, utan nå-
gra förutgående utgifter. Så t. ex.
åtog han sig att transportera foror
med bondhästar, att grvräfva kanaler
på andras egendom, att genom Herr
Gologordowskis bönder fälla skog,
bränna kol, o. s. v. I korthet, den
Judiska arrendatorn var, näst Herrn,
den första personen på godset, och
för Herr Gologordowski mera behöflig
än hufvudet mellan hans axlar, derest
man kunnat placera munnen på nå-
gon annan del af kroppen. Oaktadt
denna nära förbindelse bockade sig
dock Juden ganska djupt för Herr
Gologordowski, emedan han kände
dess karakter, Han smickrade derföre
också hans högmod och svor högt och
dyrt på, att Herr Gologordowski vore
den enda i hela guvernementet, den
han ansåg för en äkta adelsman. Detta
förtroende, som Juden hade vunnit,
begagnade han som en verklig vam-
pyr: han riktade sig af den tanklösa
menniskohopens blod på Herr Golo-
gordowskis gods, och, lik en botten-
lös göl, drog han till sig all lifskraft,
kom alla rikedomskaållor att sina och
utbredde öfverallt fattigdom och för-
I I 9