fattade vänskapen allt sken af: up rigtighet och -hjertlighet. Inom cr timme såg man på däck intet annat in de ömmaste vänner gå omkring parvis, arm 1 arm. Man skulle kunvat tro, alt vi redan hade varit här 1 flera år. Af allt som vi hade att tillbjuda Tahaiterna tycktes klädespersedlar hafva kögsta värdet i deras ögon, En som köpt sig en sådana sprang omkring af gladje lik en besatt. Vid detta första besök hadeintet fruntimmer kommit med. Äfven seder mera skedde det blott ganska sällan, och alltid uppförde de sig högst scdesamt. När solen npalkades horizonten öfvergåfvo våra nya vänner och trosförvanter oss, och rodde tillbaka i land, högst belåtne med sin handel och te undfångna skänkerna, utan att hafva snattat någonting ifrån oss, änskönt de voro mer än hundrade om bord. Den af mig till Missionnären Wilseos afsände Officeren kom ock nu tillbaka från land, och medbragte den försäkran från honom, att han ville med nöje räcka oss hjelpsam hand till uppfyllande af alla våra behof. Han bar redligt hållit ord. Följande morgon helsade oss den uppgående solen, vid fullt klar Ihuiu mel, med ett härligt sken öfver ect gent emot henne liggande: sköna landet. Iunan vi ännu sågo henne sjelf, skimrade redan hennes sken på bergspetsarna, ifrån hvilka det småningom, upplifvande den mångfaldiga grönskan, nedsänkte sig i dalarna, till dess dagens drottning sjelf syntes öfver horizonten i hela sitt majestät, och ä!ven strandens förunderligt täcka landskap blefyo genom hennes allt förskönande strålar ännu mera förtjusande. Ur täta skogar af fruktträd. on.—gifna af små rotfruktplantager, franmstueko de af Bambusstänger uppförda, med stora blad betäckta boningar, som hyste denna stora lustgårds lyckliga innevånare; men till vår stora förundran herrskade dödsstillhet öfver allt, och äfven sedan solen var högt Löfver horizonten sågs ingen menniska till. Den först i går slutna varma vänskapen tycktes redan 1 dag vara alldeles kallnad. Vi voro fullkomligt förgätne. Ändtligen erhöllo vi, med den båten som varit i land för att hemta lifsmedel, förklaring öfver denna besynnerliga tillfällighet. Tahaitis innevånare firade sin söndag, och gingo derföre icke ur sina hus, der de, liggande framstupa, under högt gråtande läste Bibeln. De befatta sig icke med nåera sysslor. emedan den