fattade vänskapen allt sken af: up
rigtighet och -hjertlighet. Inom cr
timme såg man på däck intet annat in
de ömmaste vänner gå omkring par-
vis, arm 1 arm. Man skulle kunvat
tro, alt vi redan hade varit här 1
flera år. Af allt som vi hade att till-
bjuda Tahaiterna tycktes klädesper-
sedlar hafva kögsta värdet i deras
ögon, En som köpt sig en sådana
sprang omkring af gladje lik en besatt.
Vid detta första besök hadeintet frun-
timmer kommit med. Äfven seder
mera skedde det blott ganska sällan,
och alltid uppförde de sig högst scde-
samt.
När solen npalkades horizonten öfver-
gåfvo våra nya vänner och trosför-
vanter oss, och rodde tillbaka i land,
högst belåtne med sin handel och te
undfångna skänkerna, utan att hafva
snattat någonting ifrån oss, änskönt
de voro mer än hundrade om bord.
Den af mig till Missionnären Wilseos
afsände Officeren kom ock nu tillbaka
från land, och medbragte den försäk-
ran från honom, att han ville med
nöje räcka oss hjelpsam hand till upp-
fyllande af alla våra behof. Han bar
redligt hållit ord.
Följande morgon helsade oss den
uppgående solen, vid fullt klar Ihuiu
mel, med ett härligt sken öfver ect
gent emot henne liggande: sköna lan-
det. Iunan vi ännu sågo henne sjelf,
skimrade redan hennes sken på berg-
spetsarna, ifrån hvilka det småning-
om, upplifvande den mångfaldiga grön-
skan, nedsänkte sig i dalarna, till dess
dagens drottning sjelf syntes öfver ho-
rizonten i hela sitt majestät, och ä!-
ven strandens förunderligt täcka land-
skap blefyo genom hennes allt för-
skönande strålar ännu mera förtjusan-
de. Ur täta skogar af fruktträd. on.—-
gifna af små rotfruktplantager, franm-
stueko de af Bambusstänger uppförda,
med stora blad betäckta boningar,
som hyste denna stora lustgårds lyck-
liga innevånare; men till vår stora
förundran herrskade dödsstillhet öfver
allt, och äfven sedan solen var högt
Löfver horizonten sågs ingen menniska
till. Den först i går slutna varma
vänskapen tycktes redan 1 dag vara
alldeles kallnad. Vi voro fullkomligt
förgätne. Ändtligen erhöllo vi, med
den båten som varit i land för att
hemta lifsmedel, förklaring öfver den-
na besynnerliga tillfällighet. Tahaitis
innevånare firade sin söndag, och gin-
go derföre icke ur sina hus, der de,
liggande framstupa, under högt grå-
tande läste Bibeln. De befatta sig
icke med nåera sysslor. emedan den