7? MA NR ss PTA
te, Författaren, Kapten i 1 Ry sk tjenst,
är son tlil den namnkunnige theater-
författaren, och hans penna har, i
den stil som hörer till hans ämne, ic-
ke på något sätt vanslägtats från sina a-
nor. De mäst olikartade föremål
hvilka möta under en resa kring jor-
den, har han förstått att ordna med
en åskådlighet, som ovillkorligen hål-
ler Läsaren i hans sällskap och aldrig.
ger denne tillfälle att tröttna på vägen
eller längta hem igen. Denna förimå-
a visar sig i hög grad, antingen han
tecknar sjelfva resans äfventyr eller
skildrar naturens och ländernas utse-
ende i olika luftstreck. Det öf-
verlastade uti naturmålningar, som i.
Gosselimans annars så förträffliga be-
skrifning om sin resa i Columbicn på
ett och annat stålle röjer en mindre
van hand, finner man här på intet
ställe, men väl somma hållning och
liflighet i uppfattning af detaljerna,
som så lyckligt utmärker vår nämnde
landsman. En djup psychologisk blick
åtföljer derjemte alla hans forsknin-
gar.
Vi anse öfverflödigt att meddela något
sammandrag af bokens innehåll, eller
register på de ställen Författaren he-
skrifvit, helst man finner att sådant
skulle blifva mycket vidlyftigt, då
sjelfva reseturep var omkring jorden;
men vi anföra här nedan, såsom prof
på stilen i hans arbete, berättelsen om
första mötet med Taheitis invånare,
En annan skildring som lemnar det
bästa tillfälle till comparativt omdö-
me, är beskvifningen på St. Helena,
Long wood och Napoleons graf. Den
förstnämnda lyder som följer:
Knappt hade innevånarne I bugten
sett vår fregatt insegla, förrän stran-
den hvimlade af nyfikna, som helsade
oss med jublande glädjeskri En mängd
Canoter, lastade med allahanda lifs-
medel, frukter och andra till bytes-
handel tjenliga saker, sköto skyndsamt
ifrån land, och snart var vårt skepp
omgifvet af stojande Tahaiter. - Sedan
seglen vo:o fastgjorda, gaf jag dem
tillstånd att stiga om bord, hvilket i
ögonblicket begagnades. Med sira va-
ror på ryggen uppklättrade de under
skämt och skratt hastigt på däcket
hvilket de nu förvandlade i en lil lig
marknad. Skämt och glädje togo in-
gen ända. Under skratt berömdes va-
rorna, under skratt uppgjordes han-
deln. Snart hade hvar Tahaitier valt
sig en Rysk vän, för hvilken han un-
der de ömmaste omfamningar uttryckte
sin önskan att få byta namn med ho-
nom, hvarigenom han äfven utfäste
sig, alt lemna den nya vänn allt