Jemte tiden,
Säte på dess storskepp sen.
Hvart dess lätta
Stäf sig vänder
Vimpelns tungor visa Er:
Till de rätta
Höglands-stränder
Buktig köl sig fram beger.
Vind -uppväekta
Böljor brusa,
Lustigt skall det framåt gi,
Till de ljusa,
Snart: upptäckta,
Öarne i fjerran blå.
Dock hvem hinner
Hvad man söker?
Målet är ett hägrings land:
Hvad man vinner
Föder, öker
Blott i hjertat orons brand.
Derför akten
Väl på eder;
Allt hör icke alla till:
Guda-makten
Stöter neder
Den dess krona gripa will.
Rdd.