AF
Verser
afsjungna på Carlberg den 14
December 1830,
Mannasinnen!
Stån ej stilla,
Fatten tidens vinge 13
Och J vinnen,
Ej det lilla,
Men det stora vinnen J.
Ödets tärning
Punktad blänker
Genom natten: sen på den!
För hvar gerning
Er den skänker
Än en krans, en vinning än.
Äran skjuter
Lagrad panna
Ur hvar handling, högt och fort;
Hjertat njuter
Af det sanna,
Som det tänkt, och som det gjort.
Ingen klandra
Må Er styrka:
Gift Er ära med Ert mod;
Båda dyrka
Ju hvarandra,
Fastän utaf samma blod.
Men må svärdet ,
Hur det flammar,
Flamma blott för sanning dock:
Hjeltevärdet
Ned det stammar
Ifrån Ther, men Balder eck.
Fosterlandet
Allt Er länar,
Allt af Er det ock begär;
Starkt är bandet
Er förenar:
I Ert lif det inväfdt är.
Mannbasinnen !
Striden, striden:
Genom strid bliv anden ren: