charer, hvartill blott en Pegas behöfdes för att sätta dem i rörelse, Hvad födan Dbeträffade, vore, under ett så billigt foderår som det närvarande, underhållet så godt som intet. — Hära svarades: att en dylik åtgärd helt och hållet stridde mot den gifna instruktionen. Hästen kunde under tiden dö; nyttan vore ringa, och den kringgripande lungrötan kunde från Veterinär-Inrätltningen lätt sprida sig till Assistansen; likväl för Löjtnavtens skull och på eget bevåg, ville man försträcka honom trettio R:dr. Mera kunde cj lemnas. Huden vore ej värd två R:dr, och köttet äter ingen .menniska. Med det sednare, försäkrade Löjtnanten att ingen fara förestod. Han ville gå i god för, att hela hans kompani skulle, under benämning af oxstek, med strykande appetit förtära alltsammans, ja till och med bakfötterna under namn af ins bakade oxfötter. Ackordet uppgjordes och Löjtnanten vandrade för nöjd hem med sina trettio Riksdaler på fickan. Nu tilldrog sig något, som står i ett oskiljaktigt sammanhang med det ofvan anförda, och utan hvilket min berättelse ej kommer en hårsmon från murarne af Assistansen. Hästen blef, öfver natten stäld framför en hötapp, fastbunden och instängd i ett af de öfre skräprummen. Hurn länge han på detta sättet stått, är obekant: men ungefär mot midnatten hade han gjort sig lös, och stod nu i fönstret och såg utåt Mälaren. IHvilka betraktelser uppstigit i bans hjerna vid anblicken af den 1 vester med guldstrimmor kantade, mörkblåa himmeln, den lugna spegelytan och de halft framtindrande stjernorna, kan blott en häst afgöra; men 1 någon slags enthusiasm måtte han varit försatt, ty ett tu tre tog han etl saltomortal språng genom fönstret ut i den öppna rymden och nedsjönk för ett ögnablick i vattnet. Snart kom han likväl upp och simmade 1 land. (zenast slog han sig på åtskilliga vältvingar framför den Kongliga Hofrätten och spatserade nedåt huiddarhus-torget, för att se sig om efter några gröna strån, som kunnat undgå polisens vaksamma öga. En Preussisk Capitaine har för sin Regerings räkving vid Finspång hacälit ott ctörre narti kannner hyjla ——