hvarmed Herr Pitoletti vid de testa utländska Hof blifvit emottagen, el! cetera. Uti beskrvifningen på Nahums afresa från hemmet med sin förmyndare täflar Hr D. i målande liflighet och samlad effekt med Cederborgs penna, hvars maner hela stycket i öfrigt mycket återkallar , serdeles vid ankomsten och emottagandet hos patronaget, hvilken afdelning har flere reminiscenser af scenen på Seralimersbolm i Jacques Pancraces historia. Vi säga dock icke detta för att tadin; ty det ena landskapet kan vara mycket likt ett annat, och målmingen al dem båda likafullt bära vittne om de serskilda artisternes skicklighet. En bitande satir på tonen och den juridiska bildningen hos en del invånare på landet, är beskrifningen på huru trvefve Liljeconvaljenstolpe, som skulle resa till Stockholm för att skaffa sig upprättelse för polisens förfarande med hans son, lät för sin räkning inpacka: 1:0 alla årgångarna af Argus; 2:0 Sverises grundlag; 3 3:o Den Svenska lagboken m. m. Vi införa slutligen, såsom prof på den prosaiska stilen, följande komiska stycke, (I parenthes förnya vi vår önsk an, alt om med den aftecknade hästen menas Hr D—s esen Pegas, han då snart måtte göra ett nytt språng, på det icke också allmänheten snart måtte behöfva klaga: Den väntan bief vill slut för lång.) Den väntan blef det unga blod Till slut för lång Och med ett hopp i i mark han stod , Pit kungligt språng. Tegnår. Den 26 Juni, — dagen efter mötels slut på Ladugårdsgärdet ; ville Löjtnant Alatsch låta pantsätta sin klapphingst på assistansen, för att deramned betäcka omkostnaderna för ett ofäcerskalas , hvarifrån naturligtvis militär-espriten förbjöd honom vara borta. Polle uppleddes mot qvällen till Assistansen, Löjtnanten följde efter på afstånd för att afbida utgången. Drängen kom snart tillbaka med underrättelsen, att man vägrat mottaga pa anten. Sadeln vore det enda hvarpå lån kunde erhållas; men blott 1vre Riksdaler. Löjtnanten behöfde fvratioo I så fatta omständigheter beslöt han sjelf att göra ett försök. Han träffade verkets Kontrollör. Löjtnantenr ordade vidt och bredt om kreaturets goda hållning, samt bedyrade, att man 1 detsamma ägde den bästa ridhäst i verlden. Om också invättningens stadgar ej vidrörde, huru