hvarmed Herr Pitoletti vid de testa
utländska Hof blifvit emottagen, el!
cetera. Uti beskrvifningen på Nahums
afresa från hemmet med sin förmyn-
dare täflar Hr D. i målande liflighet
och samlad effekt med Cederborgs
penna, hvars maner hela stycket i öf-
rigt mycket återkallar , serdeles vid
ankomsten och emottagandet hos pa-
tronaget, hvilken afdelning har flere
reminiscenser af scenen på Seralimers-
bolm i Jacques Pancraces historia.
Vi säga dock icke detta för att tadin;
ty det ena landskapet kan vara myc-
ket likt ett annat, och målmingen al
dem båda likafullt bära vittne om de
serskilda artisternes skicklighet. En
bitande satir på tonen och den juri-
diska bildningen hos en del invånare
på landet, är beskrifningen på huru
trvefve Liljeconvaljenstolpe, som skulle
resa till Stockholm för att skaffa sig
upprättelse för polisens förfarande med
hans son, lät för sin räkning inpacka:
1:0 alla årgångarna af Argus; 2:0 Sve-
rises grundlag; 3 3:o Den Svenska lag-
boken m. m. Vi införa slutligen, så-
som prof på den prosaiska stilen, föl-
jande komiska stycke, (I parenthes
förnya vi vår önsk an, alt om med
den aftecknade hästen menas Hr D—s
esen Pegas, han då snart måtte göra
ett nytt språng, på det icke också
allmänheten snart måtte behöfva kla-
ga: Den väntan bief vill slut för lång.)
Den väntan blef det unga blod
Till slut för lång
Och med ett hopp i i mark han stod ,
Pit kungligt språng.
Tegnår.
Den 26 Juni, — dagen efter mö-
tels slut på Ladugårdsgärdet ; ville
Löjtnant Alatsch låta pantsätta sin
klapphingst på assistansen, för att der-
amned betäcka omkostnaderna för ett
ofäcerskalas , hvarifrån naturligtvis
militär-espriten förbjöd honom vara
borta. Polle uppleddes mot qvällen
till Assistansen, Löjtnanten följde ef-
ter på afstånd för att afbida utgån-
gen. Drängen kom snart tillbaka med
underrättelsen, att man vägrat mot-
taga pa anten. Sadeln vore det enda
hvarpå lån kunde erhållas; men blott
1vre Riksdaler. Löjtnanten behöfde
fvratioo I så fatta omständigheter
beslöt han sjelf att göra ett försök.
Han träffade verkets Kontrollör. Löjt-
nantenr ordade vidt och bredt om
kreaturets goda hållning, samt be-
dyrade, att man 1 detsamma ägde den
bästa ridhäst i verlden. Om också
invättningens stadgar ej vidrörde, huru -