vC Pe5da mor SKyarnes Slltitlcsanac rand.
Ett flor öfver källorna sakta sig drager;
Och skuggan som nyss var så speuslig och
mager,
Står skyhög och tjock öfver land, öfver
sjös
Och böljorna sjunka i djupet och dö.
Och lammena lägg
a sig neder i ringar,
Ej mera i skog böres skällornas ljud. i
Blott bäcken han rör sig, sitt strumpeband
slingar
Kring knäet af kullen, som klädes till brud.
Till bort flyger svalan med biet hon fuauit,
Fullständigt har spindelen dvärgsnätet spua-
i nit,
Skogsdufvan i eken nu hyilar så trygg;
Men mörtarna slå uti vass efter mygg.
Och himlen tar på sig sin nattkjol af siden.
Sin krona, som strålar af månskenets glans,
På armarna bänger hon stjernornas smiden,
Sitt hår slår hon ut i en ringlande dans. —
Men bränvinet redan i tumlarn är slaget,
Och Länsmannen tappat två plåtar i,.raget;
Det mörknar på fästet och polven är gjord,
Man super och jemkar sig sedan ull bord.
Här ordas om allting; om trädgårdens al-
stler,
Om morot och sallat; om lök och melon,
Om vassbuk i kaggar, om strömming pä
halster ,
Spöslitning och stockstraff och faltigstu-
hjon
Auktioner, utmätningar, slagsmål och bul-
: ler,
Förtenning af grytor och fat och kastruller,
Mäskyvärmare, Argus, trumpet och klaver,
Och Frithbiofs Saga af biskop Tegner.
Man äter och slutar, uppstiger och pussas,
Och pussas ånyo på kind och på band.
Till förstugan rullande bredschäsen skjutsas,
Stolt gnäggande ungfålen skrapar 1 saud,
Man niger och bugar och famnas och klap-
pass.
I brådskan af Länsmannen munstycket tap-
pas;
Men frun redan sitter med nickande hatt,
Och tackar och önskar en hjertlig god natt.
Nu tar du din älskade hälft under armen
Och vandrar i stjernglansen ut öfver mark.
Förbi är den qvalmiga, tryckande varmen,
Så mildt faller daggen på löfven i paris
ee - . sn rr