for bistocken enruskor Stallas I rad,
Och gödkalfvar skickas hvar vecka till stad.
Hvad hyimmel! af grisar, som sno som hin
håle
Och knutarne fnysande löpa omkring!
Ostburen med galler är ställd på sin påle,
Ej skatan får smaka deraf någonting.
Och huskatten skjutsas från köket och le-
ken
Att sc sig i bodarne om efter steken;
Men Phylax vid hundkojan vaksam skall stå
Och se de som komma, och hvilka som gå.
O tänk, hvilket berg utaf korfvar och pal-
tar,
Af bringor och skinkor hvad skräckeligt
i lass!
Här Ceres har rest dig af bullar ett altar,
Der glimmar smörklimparnes gula parnass.
Se harar i. fyrsprång dig komma till möte,
Här rulla dig pundsdryga ostar i sköte,
Stig, bägare, fram utan väntan och söl
Och bjud åt Herr Pastorn det fraggande öl.
Men tyst! hör det skäller, släng korfven åt
fannen,
Herr Länsman ju kommer i grönmålad schäs!?
Hans käresta guppar till venster om mannen
Och drängen bakom. på en säck utaf gräs;
Vid stallet man håller , ur fotsteget stiger,
Herrn bugar och frun i detsamma ock ni-
ger,
På gafvel ställs grinden, man kysses på
mund,
Svär pest öfver gässen och hutar åt hund,
Nu aftonvard dukas i hörnet af rummet.
Emellertid språkas om ditt och om datt,
Hvad nytt af Herr Länsman blifvit för-
nummet:
Om markegångstaxan 1 staden är salt;
Hur hvctet ser ut bortåt Blacksta och Gnesta;
Om nådig Grefvinnorna än äro resia;
Om fölungen tog sig, som vargarne bet;
Om Kronfogden ännu har sålt sin karct.
Tillbaka från sandgropen, bruna som nötter,
Din Nisse och Lasse nu komma i. språng,
Med flygande lockar, med dammiga fötter,
Inrusa de båda i saln på en gång,
Ur ögat slås luggen, de kyssa på handen,
Och trumla på berden och skaka af sanden;
Hej! flux genom dörrn det bär af i galopp,
Att göra i Lässmannens schäs sina hopp.
;